Peter Forsskal: Thoughts on Civil Liberty
Home | The Text | Events | Gallery | Resources | Reviews & Listed | Göttingen | 1766 Law | Libri Amicorum | Arabian Expedition
 
 
  Differences between the original manuscript of Forsskål's Tankar om borgerliga friheten and the printed editions of 1759 and 1792
 

As explained in the edition of Tankar om borgerliga friheten published in 2009, we chose to present the version of Forsskål's original manuscript and to make our translation from that instead of working from the 1759 first printed edition. The reason was the general vagueness and ambiguity of the 1759 edition as compared to Forsskål's original, resulting from the modifications which the censor had persuaded Forsskål to accept.

Forsskål himself writes to professor Michaelis in Göttingen that the banning of his pamphlet had, as usually happens, only made it more sought after and widely read. He also says that the Latin version was the first and original one, giving the text as it was before the censor had changed it and made it tame (‘so wie es noch nicht vom Censor ist verändert und matt gemacht worden’). He also tells Michaelis about his defence letter to the ‘king’, that is, to the government, which he says was just as disagreeable to them as the pamphlet itself. The defence letter was never printed, but, according to Forsskål, was circulated and had contributed to giving him a reputation as an ‘honest patriot’ (letter to Michaelis, January 7, 1761, published in: Johann David Michaelis, Literarischer Briefwechsel ... herausgegeben von Joh. Gottlieb Buhle Professor zu Göttingen. Th.1, Leipzig 1794, p. 490–91).

The text of the 1792 edition is mainly the same as in 1759 but makes a few (non-authorial) adaptations occasioned by the current French Revolution.

The differences between the original manuscript and the printed editions of 1759 and 1792 are recorded below, together with the English translation of the different versions. The deviations are explained in notes in English.

Gunilla Jonsson
   
   
 

Sigla

MS : The text of Forsskål's manuscript before the censor's corrections.
The translation given for MS is from the 2009 published translation of Tankar. Corrections which we have since made are highlighted thus.
1759 :   The text of the printed edition of 1759 which incorporates the censor's corrections.
1792 : The text of the posthumous 1792 edition.
Variants between the three versions are highlighted thus in the Swedish text and in the translations.
Simple spelling differences have not been highlighted.
   
 

Variants
   
 
Section
 Version
Transcription, translation and notes
 
Title
MS, 1759
Tankar, om Borgerliga Friheten
Thoughts on civil liberty
1792
Tankar om borgerliga friheten, i anledning af den nu så allmänt omtalade frihets-principen hos fransoserna.
Thoughts on civil liberty, on account of the principle of freedom among the French, which is now so much discussed
§1.1
MS
Ju mera man får lefwa efter egit behag, ju mera är man fri.
The more a man may live according to his own inclinations, the more he is free.
1759, 1792
Ju mera man får lefwa efter egit behag, ju mera tror man sig wara fri.
The more a man may live according to his own inclinations, the more he believes himself to be free.
§1.2
MS, 1759, 1792
Näst lifwet kan derföre ingenting wara menniskjor kärare än friheten.
Therefore, next to life itself, nothing could be more dear to man than freedom.
§1.3
MS
Ingen wälbetänkt förlorar eller minskar den, utan att wara twungen af öfwerwåld och fruktan för något större ondt.
No rational being relinquishes or curtails it unless forced to do so by violence or fear of some greater evil.
1759, 1792
Ingen förlorar eller minskar den utan at wara twungen af öfwerwåld och fruktan för något större ondt.
No one rational being relinquishes or curtails it unless forced to do so by violence or fear of some greater evil.
§2.1
MS
En förmån, som af menniskjor så högt älskas, behöfwer ingen inskränkning, der alla älska dygd.
A benefit which is so beloved by man needs no limitation where everyone loves virtue.
1759, 1792
En förmån, som af menniskjor så högt älskas, behöfwer ingen inskränkning, der alla äro dygdiga.
A benefit which is so beloved by man needs no limitation where everyone is virtuous.
§2.2
MS, 1759, 1792
Men wi böjas ofta til laster och oförrätt.
However, we often yield to vices and wrongdoing.
§2.3
MS
Altså böra gränsor sättas för osz, friheten bör mista sin skadeliga del, och det allenast blifwa öfrigt, att man efter yttersta wilja får gagna andra och sig sjelf, men ingen skada.
Thus, boundaries should be set for us, freedom should lose its harmful part, and there should only remain such an amount that, according to one's innermost will, one may benefit others and oneself, but harm no one.
1759, 1792
Altså böra gränsor sättas för osz, friheten bör mista sin skadeliga del, och det allenast blifwa öfrigt, at man efter yttersta wilja får göra det rätt är, gagna andra och sig sjelf, men ingen skada.
Thus, boundaries should be set for us, freedom should lose its harmful part, and there should only remain such an amount that, according to one's innermost will, one may do what is right, benefit others and oneself, but harm no one.
§3.1
MS, 1759, 1792
När hwar och en i ett samhälle har tilstånd dertill, så finnes der en rätt borgerlig frihet.
When this is granted to each and every member of society, then there is true civil liberty.
§3.2
MS
Till den hörer altså, att ingen hindras ifrån det, som är anständigt och för det allmänna nyttigt, att hwar rättsint får med trygghet lefwa, lyda sitt samwete, nyttja sin egendom, och bidraga till sitt samhälles wälgång.
So, this means that no one is prevented from doing that which is proper and useful for the community, that every honest person may live in safety, obey his conscience, use his property, and contribute to the well-being of his society.
1759, 1792
Til den hörer altså, at ingen hindras ifrån det, som är anständigt och för det allmänna nyttigt, at hwar redlig får med trygghet lefwa, lyda et rätt samwete, nyttja sin egendom, och bidraga til sitt samhälles wäl.
So, this means that no one is prevented from doing that which is proper and useful for the community, that every upright person may live in safety, obey a just conscience, use his property, and contribute to the weal of his society.
Notes: The first and the last changes here probably only reflect the censor's preference of style.

The remaining change, however, is different. Forsskål wrote "obey his conscience", the censor changed it into "obey a just conscience", implying that there might also be "unjust" consciences.

Forsskål was a philosopher, and to him the term "conscience" signified the inner moral guide used by men to decide between just and unjust acts. It needed no further qualification. The censor Oelreich was a politician and rather wanted to keep things a bit ambiguous, open to different interpretations.
§4.1
MS, 1759, 1792
För denna friheten kunna altid de wara farligast, som äro mäktigast i landet, genom deras ämbeten, stånd, eller rikedom.
To this liberty, the greatest danger is always posed by those who are the most powerful in the country by dint of their positions, estate, or wealth.
§4.2
MS
De miszbruka ej allenast lätt den makt de äga, utan kunna ock ständigt öka sina rättigheter och sin styrka, så att de öfriga inbyggare måste bäfwa för dem mer och mer.
Not only can they easily abuse the power they hold, but also constantly increase their rights and strength, so that the other inhabitants must fear them more and more.
Note: Our translation of the MS should have been: ‘Not only do they easily abuse the power they hold, … ’ etc.
1759, 1792
De kunna ej allenast lätteligen miszbruka den makt de äga, utan ock ständigt öka sina rättigheter och sin styrka, så at de öfriga inbyggare måste bäfwa för dem mer och mer.
Not only can they abuse the power they hold with ease, but also constantly increase their rights and strength, so that the other inhabitants must fear them more and more.
Notes: The first change is important, and, sadly enough it reveals a point where we have missed the nuances in our translation. Forsskål writes literally: "Not only do they easily abuse the power they hold", which is a clear assertation: this happens. Oelreich introduces the verb "kunna" = "can", in the phrase, implying that it may happen. Unfortunately, we have translated the censored 1759 text in this case.

The second change is a change of style only. It may reflect the politician's taste for longer words.
§5.1– §5.3
MS, 1759, 1792
Ty det utgör ej ett samhälles hela frihet, att undersåtarena äro trygga för Regentens öfwerwåld.
Det är ett stort steg, och det första, till allmän sällhet.
Men undersåtare kunna ock tryckas af hwarandra.
Because the total freedom of a society is not constituted by its subjects being safe from their Ruler's violence.
It is a big step and the first towards general happiness.
However, subjects can also be oppressed by each other.
§5.4
MS
Och i många Republiker, såsom den Polska och de Italienska, hwilka yfwas af frihetens älskanswärda namn, der äro likwäl de mästa menniskjor de förnämas trälar.
And, in many Republics, such as the Polish and Italian ones, which take pride in the hallowed name of freedom, there most people are bondsmen of the high ranking notwithstanding.
1759, 1792
Och i många Republiker, hwilka yfwas af frihetens älskanswärda namn, äro likwäl de mästa menniskjor de förnämas trälar.
And, in many Republics, such as the Polish and Italian ones, which take pride in the hallowed name of freedom, there most people are bondsmen of the high ranking notwithstanding.
Note: The removal of "der"= "there" is a matter of style only.
§6.1
MS
Frågar någon, hwilkens öfwermakt wore för ett land olyckeligare, Regentens eller egna medborgares? håller jag före, att den senare är mer odrägelig, men den förra mer obotelig: och att man derföre bör sky och rysa för den förras allramäst.
Were anyone to ask whose superior power would be most unfortunate for a country - the Ruler's or the citizens?I believe the latter is more insufferable, but the former more incurable, and therefore that one should avoid and shudder at the former the most.
1759
Frågar någon, hwilkens öfwermakt wore för ett land farligare, Regentens eller egna medborgares? håller jag före, at utan all twifwel bör man sky och rysa för den förras allramäst.
Were anyone to ask whose superior power would be most dangerous for a country - the Ruler's or the citizens? I believe that without any doubt one should avoid and shudder at the former the most.
1792
Frågar någon nu, hwilkens öfwermakt wore för Fransoserna farligare, Regentens eller egna medborgares? Håller man före, at utan all twifwel böra de *) sky och rysa för den förras allramäst.
*) I åtanka af Bastiljen.
Were anyone to ask whose superior power would be most dangerous for the French - the Ruler's or the citizens? I believe that without any doubt that they*) should avoid and shudder at the former the most.
Footnote: Remembering the Bastille.
§6.2–§6.3
MS, 1759, 1792
Ty utan at den häfwes, kan aldrig den andra häfwas.
I Enwålds-Herrars namn, och med deras makt, regeras ofta mycket af wrånga undersåtare, owärdiga till sin öfwerhets nåd, men säkra genom desz åtnjutande.
Because, if it is not removed, the other can never be removed.
In the name of Autocrats, and by their power, much is often ruled by mean subjects, unworthy of their superiors' grace, but safe by enjoying it.
§6.4
MS
Mäktiga Regenters öfwerwåld är ock för flera orsaker swårare at hjelpa.
For several reasons, the violence of powerful Rulers is likewise more difficult to remedy.
1759, 1792
Mäktiga Regenters öfwerwåld är ock mycket swårare at hjelpa.
For several reasons, The violence of powerful Rulers is likewise more difficult to remedy.
§6.5
MS
En för långt drifwen tanke om kröntas helighet, skyddar mer än mycket äfwen de mäst orättwisa förstar.
An excessive belief in the holiness of the crowned goes a long way to protect even the most unjust of sovereigns.
§6.6
MS
Många föreställa sig, att aldrig för mycket inrymmes åt en menniskja, som är så mycket upphöjd öfwer menniskjor, som är Gudomligheten så nära.
Many imagine that never can there be too much granted a person who is so much raised above others, who is so close to Divinity.
Note: The translation should have been: ‘Many imagine that never can there be too much granted a person who is so much raised above men, who is so close to Divinity.’
1759, 1792
Många föreställa sig, at aldrig för mycket inrymmes åt en menniskja, som är så mycket uphöjd öfwer andra, som är Guda-makten så nära:
Many imagine that never can there be too much granted a person who is so much raised above others, who is so close to the Divine power.
Note: This is another case where our translation, unfortunately, follows the 1759 text instead of the MS.
The last change is just a synonymous expression.
§6.7
MS
Kungarna i Barbariet leka onäpst med sina undersåtares lif, efter de hålles heliga.
The kings of Barbary play unpunished with the lives of their subjects, being regarded as holy.
1759, 1792
Kungarna i Barbariet leka onäpst med sina undersåtares lif, efter de anses som helgon.
The kings of Barbary play unpunished with the lives of their subjects, being considered as saints.
Note: The verb is changed into a synonym "anses". The MS's verb "hålles", however, may also mean "being treated as", which "anses" cannot.
§6.8
MS
Non-Jurorerna i England göra sig samwete öfwer, att ej wara trogna emot en otrogen Kunga-släkt.
The Non-Jurors in England make it a matter of conscience not to be faithful towards an unfaithful Royal Family.
§6.9
MS
Och att ej gå långt efter exempel, då Swerige, under K. CARL den tolftes krig, war utarmat på folk, lifsmedel och penningar, troddes likwäl denna hårda Hjelten* ej förderwa utan förswara sitt fosterland.
*Se Enväldets skadeliga påföljder. Stockh. 1757.
And, not looking far for examples, when Sweden, during the wars of King Carl the twelfth, was depleted in men, provisions and money, this tough Hero* was still believed not to ruin, but rather defend his country.
*See Enväldets skadeliga påföljder ("The detrimental consequences of absolutism"), Stockh. 1757.
1759
Och at ej gå långt efter exempel, då Swerige, under K. CARL den tolftes krig, war utarmat på folk, lifsmedel och penningar, troddes likwäl denna Hjelten ej förderwa, utan förswara, sitt fosterland.
… this tough Hero was still believed not to ruin, but rather defend his country.
Note: Footnote removed.
1792
Och at ej gå långt efter exempel, då Swerige, under K. CARL den tolftes krig, war utarmat på folk, lifsmedel och penningar, troddes likwäl denna Hjelten ej förderwa, utan förswara, sitt fosterland*.
*) Så trodde äfwen hwar dygdig Preuszare om sin Konung, oagtadt landets tilstånd, wid slutet af 7-åra Kriget. Men hwilken lycka för folket! Hwilken winning för Fredrics ära, at han, icke bortryckt i förtid, feck bota de refwor som Krigets olyckor hade förorsakat.
1792 footnote: Every virtuous Prussian even believed the same about their king, in spite of the state of the country at the end of the 7-years war. But what a bliss for the people! What a gain for Fredric's honour, that he, not snatched away too early, had the opportunity to mend the rips caused by the calamities of the war.
§6.10–§6.15
MS, 1759, 1792
Således känna ej altid undersåtare Regentens orättwisa, och om de känna den, kunna de dock ej lätt befria sig.
Förstarna bewaka ensamma, när det omtränger, sina fördelar, de råda ensamma i all ting.
Hos en enda är båtnad och styrka af hela landet samlad.
Men då somliga medundersåtare tryckas af de andra, märka alla obilligheten deruti, och då flera på en gång göra miszbruk af sin makt, öfwerwinner den starkare folkhopen lättare deras skingrade afsigter, och skingrade krafter.
Dem gifwer derföre allmänhetens wördnad och deras egen makt icke nog säkerhet.
Thus, subjects do not always perceive their Prince's injustice, and if they do know of it, yet they cannot easily free themselves from it.
When necessary, alone the princes guard their privileges, alone they rule everything.
The benefit and strength of the entire country are gathered in one single person.
But, when some subjects are oppressed by the other subjects, everyone notices that unfairness; and when several misuse their power all at once, the larger crowd more easily overcomes their disparate aims and powers.
Therefore, the reverence of the public and their own power do not grant them security enough.
§6.16
MS
Men den kan ej länge döljas, om hwar och en får i allmänna skrifter tala på det, som handlas emot det allmänna bästa.
But it cannot be hidden for long if, in public writings, each and everyone is allowed to speak out about what is being done against the best interests of the public.
1759, 1792
Men den kan ej länge döljas, om hwar och en får i allmänna skrifter wederbörligen tala på det, som handlas emot det allmänna bästa.
But it cannot be hidden for long if, in public writings, each and everyone is duly allowed to speak out about what is being done against the best interests of the public.
§7     
MS
Borgerliga frihetens lif och styrka består för den skull uti en inskränkt Regering, och en oinskränkt skriffrihet; allenast hårdt answar stadnar på allt skrifwande, som utan gensäjelse är oanständigt, och innehåller hädelse emot Gud, skelsord emot enskildta, och retelser till uppenbara laster.
So, the life and strength of civil liberty consist in limited Government and unlimited freedom of the written word; as long as serious punishment follows all writing which is indisputably indecent, contains blasphemy against God, insults private individuals and incites apparent vices.
1759, 1792
Borgerliga frihetens lif och styrka består altså i synnerhet uti en inskränkt Regering, och en oinskränkt skrif-frihet, allenast alt skrifwande hindras, som utan gensäjelse är oanständigt, och innehåller hädelse emot GUD, förgripelser emot Regering och enskildta; och retelser til uppenbara laster.
Consequently, the life and strength of civil liberty consist in particular in limited Government and unlimited freedom of the written word; as long as all writing is prevented which is indisputably indecent, contains blasphemy against God, offences against the Government and private individuals and incites apparent vices.
Note: The change of the initial word is not important, the next change is a crucial one. Forsskål has written that the freedom of the written word should be unlimited, but that certain things presented in writing should be punished. The censor has changed the text to say that such writings should be prevented, which would require censorship. He also adds "Regering" (= "government") to those who should not be offended, a major change of the original meaning.
§8     
MS
Gudomliga uppenbarelser, förnuftiga grundlagar och enskildtas heder, kunna ej af en slik skriffrihet lida någon farlig anstöt. Ty sanning segrar alltid, då den får med samma fördelar bestridas och förswaras.
Divine revelations, wise fundamental laws and the honour of private individuals cannot suffer any dangerous damage by such freedom of expression. Because truth always wins when it is allowed to be denied and defended equally.
1759, 1792
[omitted].
Note: The whole paragraph is omitted from the published versions, hence the numbering of paragraphs in 1759 and 1792 differs from this point.
§9.1
MS
Twärtom, Skriffrihet uppdrifwer wetenskaperna till sin höjd, röjer alla skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättwisa, och är Regeringens tryggaste förswar i ett fritt rike.
On the contrary, Freedom of the written word develops knowledge most highly, removes all harmful statutes, restrains the injustices of all officials, and is the Government's surest defence in a free state.
1759, 1792
§8.1: Skrif-frihet updrifwer wetenskaperna til sin höjd, röjer alla skadeliga författningar, tyglar alla ämbetsmäns orättwisa, och är Regeringens tryggaste förswar i ett fritt rike.
On the contrary, Freedom of the written word develops knowledge most highly, removes all harmful statutes, restrains the injustices of all officials, and is the Government's surest defence in a free state.
§9.2
MS
Ty den gör hela menigheten kär i ett sådant regeringssätt.
Because it makes the people in love with such a mode of government.
1759, 1792
§8.2: Den gör hela menigheten kär i et sådant regerings-sätt.
Because It makes the people in love with such a mode of government.
§9.3
(§8.3)
MS,
1759, 1792
Man hörer ej lätteligen i England farliga anläggningar emot wäl inrättade grundlagar.
In England, one does not often hear of dangerous designs against well established fundamental laws.
§9.4
MS
Oordningar stå dock der tidigt att hjelpa endast genom allmänhetens fritt yttrade missnöje.
There, however, public disorder can be prevented at an early stage merely through the freely expressed discontent of the public.
1759, 1792
§8.4: Oordningar stå dock der tidigt at hjelpa, endast genom en rättmätig skrif-frihet.
There, however, public disorder can be prevented at an early stage merely through a justifiable freedom of the written word.
§9.5
MS
Deremot hafwa wi uti ett ej obekant rike* haft ett wigtigt exempel derpå, at då en ojämt delad frihet med hat och twång förswaras, skrider man lätt til wåld och förtwiflade steg; att den, som har för litet, mister hällre allt, än att han skulle utan afund och hämnd se för stor del af samhällets och sin frihet bortröfwad af sina likar och medborgare.
*Danmark
On the other hand, in a not unknown country,* we have had a significant example of the fact that when an uneven distribution of freedom is defended by hatred and force, people easily resort to violence and desperate steps; that someone who has too little will rather lose everything than, without jealousy and revenge, see too much of society's and his own freedom ripped away by his peers and fellow citizens.
*Denmark.
1759, 1792
§8.5: Deremot hafwa wi flerestädes haft exempel derpå, at då en ojämt delad frihet med twång förswaras, skrider mensklig yrhet lätt til wåld och förtwiflade steg, at den som tror sig wara lidande, mister hällre alt, än at han skulle utan afund och hämd se för stor del af samhällets och sin frihet bortröfwad af sina likar och medborgare.
On the other hand, we have in many places had examples of the fact that when an uneven distribution of freedom is defended by hatred and force, human wrath easily resorts to violence and desperate steps; that someone who believes himself to be wronged will rather lose everything … etc.
Note: Instead of "human wrath" you could possibly write "human madness" – the word "yrhet" may mean both.
§9.6
MS
Ty den som har litet att förlora, wågar sitt med liten saknad, då han kan förmå sin owän och sin plågare att förlora mycket.
Because he who has little to lose, will risk his at a small loss, when he can cause his enemy and his tormentor to lose a lot.
1759, 1792
§8.6: Den som har litet at förlora, wågar sitt med liten saknad, då han kan förmå sin owän och sin plågare at förlora mycket.
Because He who has little to lose, will risk his at a small loss, when he can cause his enemy and his tormentor to lose a lot.
§9.7
(§8.7)
MS,
1759, 1792
Det är wäl ej berömligt, men likwäl wanligt.
This is not exactly admirable, but is common even so.
§9.8
MS
Friheten måste derföre bewaras med frihet. Missnöjdas twång och nedtryckande sätter den i yttersta fara, antingen de hafwa fog till missnöje eller intet.
Therefore, liberty must be preserved by liberty. Coercion and suppression of the discontented puts it in utter danger, regardless of whether they have reason for their discontent or not.
1759, 1792
§8.8: Friheten måste derföre bewaras med frihet.
Therefore, liberty must be preserved by liberty.
Note: The whole of the second sentence is crossed out in the manuscript.
§9.9
MS
En wis Regering lämnar derföre menigheten hällre lägenhet, at yttra sitt misznöje med pennor, än med andra gewär, hwilket uplyser å ena sidan, stillar och förekommer buller och oro å den andra.
A wise government will rather let the people express their discontent with pens than with other guns, which enlightens on the one hand, appeases and prevents uprising and disorder on the other.
1759, 1792
§8.9: En wis Regering lämnar menigheten hällre lägenhet, at yttra sitt misznöje med pennor, än med andra gewär, hwilket uplyser å ena sidan, stillar och förekommer buller och oro å den andra.
Therefore, A wise government will rather let the people express their discontent with pens than with other guns, which enlightens on the one hand, appeases and prevents uprising and disorder on the other.
Note: Our published translation should have been: Therefore, a wise government … etc
§10.1–§10.2
(§9.1–§9.2)
MS,
1759, 1792
Det är förut nämndt (§. 3.) att Borgerliga friheten uträttar, det hwar rättsint får med trygghet lefwa, lyda sitt samwete, nyttja sin egendom och bidraga till sitt samhälles wälgång.
Hwardera stycket will jag korteligen förklara.
It is mentioned earlier (§. 3) that Civil liberty results in every honest person being able to live in safety, obey his conscience, use his property, and contribute to the flourishing of his society.
I will explain each of these points in brief.
§10.3
MS
Lagen sätter wårt lif i mycken säkerhet, då den stadgar, att ingen får ostraffad göra wåld på en redlig menniskjas kropp och hälsa.
The law puts our life in much safety, as it states that no one may violate an honest person's body and health unpunished.
1759
§9.3: Lagen sätter wårt lif i mycken säkerhet, då den stadgar, at ingen får ostraffad göra wåld på någon menniskjas kropp och hälsa.
The law puts our life in much safety, as it states that no one may violate any person's body and health unpunished.
1792
§9.3: Lagen sätter människo-lif i mycken säkerhet, då den stadgar at ingen får ostraffad göra wåld på någon menniskjas kropp och hälsa.
The law puts human life in much safety, as it states that no one may violate any person's body and health unpunished.
§10.4
MS
Men man måste likwäl höra anklagare och fullfölja domares utslag, om ock intet brott finnes hos den angifna.
However, one has, even so, to listen to accusers and implement verdicts of judges, even if the accused has not committed any crime.
1759, 1792
§9.4: Men man nödgas likwäl höra anklagare och ofta fullfölja olyckeliga dödsdomar, om ock intet brott finnes hos den angifna.
However, one is compelled to listen to accusers and often implement unfortunate death sentences, even if the accused has not committed any crime.
§10.5
MS
Ty samhället kan ej wara utan domstolar, och icke dommare altid opartiska.*
*Se flere utkomne skrifter om rättegångar, dommare, samt en rätt skriftens fri- och säkerhet.
Because society cannot exist without courts of law, and judges are not always impartial.*
*See several publications about trials, judges, and a proper freedom and safety of the written word.
1759, 1792
§9.5: Ty samhället kan ej wara utan domstolar, och icke dommare altid opartiska.
Note: The footnote has been removed.
§10.6 (§9.6)
MS,
1759, 1792
Folkets hat och obändiga ifwer har ock ibland bortryckt de oskyldigaste medborgare.
The people's hate and unrestrained fervour has sometimes even snatched away the most innocent of citizens.
§10.7
MS
Ingen fara är större än denna, för lif och rykte på en gång; och den kan antingen icke ändras, eller torde likwäl frihet att offenteligen förswara sig, kunna stilla folkets wrede, och afskräcka dommare ifrån konstlande.
No danger is greater than this, to life and reputation at once; and either it cannot be changed, or the freedom to defend oneself publicly might yet serve to calm the wrath of the people and to deter judges from manipulation.
1759, 1792
§9.7: Ingen fara är större än denna, för lif och rykte på en gång; och när den ej annorledes kan ändras, tjänar likwäl friheten at offenteligen förswara sig, til at stilla folkets wrede, och afskräcka dommare ifrån konstlande.
No danger is greater than this, to life and reputation at once; and when it cannot be changed in any other way, the freedom to defend oneself publicly serves to calm the wrath of the people and to deter judges from manipulation.
Note: The underlying implication of the MS is that this freedom does not exist, whereas the published version says that it does.
§10.8
MS
Kan ock det ej uträttas, så är åtminstone den billigaste erättning för så stor oförrätt, att en olycklig dömd får, såsom i England å daga lägga för sina landsmänn, att han dör oskyldig.
Even if that cannot be achieved, then at least the fairest compensation for such a great injustice is that a miserable convict be allowed, as in England, to show to his fellow countrymen that he dies innocent.
1759, 1792
§9.8: Kan ock det ej uträttas, så är åtminstone den billigaste erättning för så stor oförrätt, at en olycklig dömd får å daga lägga för sina landsmänn, at han dör oskyldig.
Even if that cannot be achieved, then at least the fairest compensation for such a great injustice is that a miserable convict be allowed, as in England, to show to his fellow countrymen that he dies innocent.
§11.1–§11.2
(§10.1–§10.2)
MS,
1759, 1792
Samwetet grundar sig wäl ofta på falska meningar.
Hwilka ingalunda böra tålas, om de aldeles gå ut på samhällens och menniskjors förderf, såsom Jesuiternas trolösa reglor.
Conscience may often be based on false opinions.
Which in no way should be tolerated, if their sole objective is the destruction of society and people, like the Jesuits' deceitful rules.
§11.3
MS
Men merendels kunna de, som ett felande samwete tyckes göra farliga, blifwa goda medborgare, om allenast samhället litet lämpar sig efter deras wilfarelse.
However, usually those who seem to be made dangerous by a failing conscience may become good citizens, if only society adapts a little to their delusions.
1759, 1792
§10.3: Men merendels kunna de, som ett felande samwete tyckes göra farliga, blifwa goda medborgare, om allenast samhället litet kan lämpa sig efter deras wilfarelse.
However, usually those who seem to be made dangerous by a failing conscience may become good citizens, if only society may adapt a little to their delusions.
§11.4–§11.5
(§10.4–§10.5)
MS,
1759, 1792
Mennonisterna sky för ed, men man kan lika tryggt lita på deras ja och nej.
Många af dem kunna ej förmås att angripa fienden, men de skjuta gerna ihop pengar till soldaters underhåll.
The Mennonites shun oath-taking, but one can just as safely trust their yes and no.
Many of them cannot be prevailed on to attack the enemy, but they willingly contribute money for supporting the troops.
§11.6
MS
Att således religionernas åtskilnad kan wara utan att störa borgerliga enigheten wisar det lyckliga, och genom frihet hastigt folkrika, Pensylwanien till öfwerflöd.
That differences between religions may exist without disturbing civil unity is amply demonstrated by the fortunate and, through liberty, rapidly populous Pennsylvania.
1759, 1792
§10.6: Således kunna flera samweten fela, utan at störa borgerliga enigheten.
Consequently, several consciences may make mistakes without disturbing civil unity.
§11.7
MS
In under sjelfwa friheten, gifwa sig de orätta religioner efterhand för sanningens styrka, och aftaga, då de ofta genom förföljelse uppretade till en dåraktig nit, sprida sig häftigare, liksom en öfwertäckt eld.
Under liberty itself religious delusions will eventually give way to the power of truth and diminish, whereas they often, when incited to a foolish zeal through persecution, will spread more violently, like a fire under cover.
1759, 1792
§10.7: Ja, under sjelfwa friheten, gifwa sig willfarelser efterhand för sanningens styrka, och aftaga, då de ofta genom förföljelse upretade til en dåraktig nit, sprida sig häftigare, liksom en öfwertäkt eld.
Yes, under liberty itself delusions will eventually give way to the power of truth and diminish, whereas they often, when incited to a foolish zeal through persecution, will spread more violently, like a fire under cover.
§11.8
MS
Ändteligen, då ingenstädes alla kunna wara utan willfarelse, är det af liten wigt, antingen de fela uppenbart, som i England, eller skrymta, som annorstädes.
Finally, as there is no place where everyone can be without delusion, it is of little importance whether they fail openly, as in England, or are hypocrites, as elsewhere.
1759, 1792
§10.8: Ändteligen, då ingenstädes alla kunna wara utan fel, är det af liten wigt, antingen de fela uppenbart, som i England, eller skrymta, som annorstädes.
Finally, as there is no place where everyone can be without fault, it is of little importance whether they fail openly, as in England, or are hypocrites, as elsewhere.
§12.1–§12.6
(§11.1–§11.6)
MS,
1759, 1792
Egendom har man i et samhälle, dels såsom Statens ledamot, dels såsom enskildt.
Af det förra slaget äro det allmännas inkomster och hwad därmed förwärfwats, samt det allmännas tjänster.
Af det senare är det, som hwar och en för sig äger.
Bägge böra lagarna skydda emot öfwerwåld, och fria ifrån miszbruk.
Hwar och en inbyggare bör äga billig del i det allmännas tunga och fördelar.
Ty samhället är gemensamt, och friheten bör wara äfwenså.
In a society people have property, partly as a member of the State, partly as an individual.
Of the former kind is public income and that which has been purchased with it, together with the public services.
Of the latter kind is that which every individual owns.
he law should protect both against violence and keep them from being abused.
Each and every inhabitant should have a reasonable share in public burdens and benefits.
For society is common, as should liberty be also.
§12.7
MS
Landets skatter böra derföre ej samlas genom för dryga utgifter af några, utan efter egen inkomst bör hwar och en bidraga till det allmännas.
The taxes of the country should therefore not be collected by too large expenditure by some, but, according to their own income, everyone should contribute to the public income.
1759, 1792
§11.7: Landets skatter böra därföre ej samlas genom för dryga utgifter af några få, utan efter egen inkomst bör hwar och en bidraga til det allmännas.
The taxes of the country should therefore not be collected by too large expenditure by a few, but, according to their own income, everyone should contribute to the public income.
Note: This change does not alter the meaning.
§12.8 (§11.8)
MS,
1759, 1792
Hopp at tillträda samhällets tjänster och äreställen bör ock aldrig wara någon wärdig betagit.
Furthermore, no one worthy of taking up public offices and positions of honour should ever be deprived of the hope of achieving them.
§13
MS
Om tjänliga prof skulle afläggas wid tillträde af hwarje publik sysla; om de, som aflagt sådant, finge stiga endast till nästa högre ämbete, i ordning efter deras tjänstetid i förra syslan; och om första steget tilhörde den, som först wisat sig skickelig dertil; så komme ej tjänster i owärdiga händer, så skulle ej hög släkt, penningar och gynnare, säkrare befordra, än egen flit och skickelighet.
If suitable tests were required prior to appointment to every public office; if those who had completed such a test were allowed to move up to the next higher office only according to the time they had served in their previous position; and if the first step would belong to the one who first had proved to be skilled for it; then offices would not be in unworthy hands, then family, money, and patrons would not be surer ways to promotion than one's own diligence and skill.
1759, 1792
§12: När tjänliga prof afläggas wid tilträde af hwarje publik sysla; när de, som aflagt sådant, stiga endast til nästa högre ämbete i ordning efter deras tjänstetid i förra syszlan; och när första steget tilhörer den, som först wisat sig skickelig därtil; så komma ej tjänster i owärdiga händer, så kan ej hög slägt, penningar och gynnare, säkrare befordra, än egen flit och skickelighet.
When suitable tests are taken prior to appointment to every public office; when those who have completed such a test move up to the next higher office only according to the time they had served in their previous position; and when the first step belongs to the one who first had proved to be skilled for it; then offices will not be in unworthy hands, then family, money, and patrons cannot be surer ways to promotion than one's own diligence and skill.
Note: The implication of the original manuscript is that this does not happen, whereas the implication of the published version is ambiguous. It might be interpreted as a statement about the present state of affairs of the country.
§14.1–§14.3
(§13.1–§13.3)
MS,
1759, 1792
Inga prof äro lättare och påliteligare, än förhör i kunskapen och utöfningen af det, som hörer till syslan.
Sådana brukas för Prester hos osz, och för alla ämbetsmänn i China.
Men det är derwid ingen konst, att ogilla den bästa, om man får fråga hwad man will, och dömma som man will.
No tests are easier or more reliable than the examination of the knowledge and the practice associated with the office.
Such are used for Clergymen by us, and for all public officials in China.
However, it is no great feat to dislike the best, if one is allowed to ask about anything one wants and judge in any way one chooses.
§14.4
MS
Derföre behöfdes, att wid hwar och en sysla utsätta wisza wetenskaper, wissa böcker, wisza instruktioner och förrättningar, för hwilka man må wara förbunden, att göra offentelig räkenskap.
It would, therefore, be necessary to stipulate for each and every office specific knowledge, specific books, specific training and tasks for which one should be publicly accountable.
1759, 1792
§13.4: Därföre behöfdes, at wid hwar och en sysla utsätta wisza wetenskaper, wisza instruktioner och förrättningar, för hwilka man må wara förbunden, at göra offentelig räkenskap.
It would, therefore, be necessary to stipulate for each and every office specific knowledge, specific books, specific training and tasks for which one should be publicly accountable.
§15.1–§15.2
(§14.1–§14.2)
MS,
1759, 1792
Det tillåtes lätt, att anwända egna ägodelar till sin och samhällets nytta.
Men alla slags egendomar kunna ej af hwar och en så lätt förwärfwas, som det wore för samhället gagneligt.
It is easily permitted to use one's own possessions for the benefit of oneself and society.
However, all kinds of property cannot be so easily acquired by everyone, as would be beneficial for society.
§15.3
MS
Ingen kan hwar han will med arbete eller betalning, skaffa sig land, fastän många, till det allmännas stora skada, hafwa mera än de häfda.
No-one can acquire land anywhere he wants, either by labour or payment, although many have more than they cultivate, much to the detriment of the public good.
1759, 1792
§14.3: Ingen kan hwar han wil, med arbete eller betalning, skaffa sig land, fastän många til det allmännas stora skada, skulle hafwa mera än de häfda.
No-one can acquire land anywhere he wants, either by labour or payment, although many might/would have more than they cultivate, much to the detriment of the public good.
§15.4
MS
Lagar, sådana, som Mosis war hos Hebreerna, om hwar släkts måtteliga och ewiga jordstycke, 3. Mos. B. 25:13–16. 23. 24. 40. 41. eller Licinii hos Romarena om 500 jugera (257 1/7 Tunnland) tjäna derföre ganska mycket både att befordra landets skötsel, och att jämka inwånarenas rättigheter.
Laws, such as Moses' was among the Hebrews, about each family's modest and eternal piece of land, 3rd Book of Moses, 25:13–15, 23, 24, 40 and 41, or that of Licinius among the Romans about 500 jugera (257 1/7 tunnland ) therefore serve fairly well both in promoting cultivation of the land and in balancing the rights of the inhabitants.
1759, 1792
§14.4: Lagar, sådana, som Mosis war hos Hebreerna, om hwar släkts måtteliga och beständiga jordstycke, 3. Mos. 25:13–16. 23. 24. 40. 41. eller Licinii hos Romarena om 500 jugera (257 1/7 Tunnland) tjänte då ganska mycket, både at befordra landets skötsel, och at jämka Inwånarenas inbördes rättigheter.
Laws, such as Moses' was among the Hebrews, about each family's modest and constant piece of land, 3rd Book of Moses, 25:13–15, 23, 24, 40 and 41, or that of Licinius among the Romans about 500 jugera (2571/7 tunnland ) did then serve fairly well both in promoting cultivation of the land and in balancing the mutual rights of the inhabitants.
Note: 1 tunnland = 4936 m2.
§16.1–§16.2
(§15.1–§15.2)
MS,
1759, 1792
Ingenting är mera egit, än wåra kropps och sinnes krafter; ingenting derföre billigare, än att därmed få föda sig på anständigt sätt, få utöfwa nyttiga konster och wetenskaper.
Att fritt näras af Landt- och Bruks-lefnad, af Handtwerk, af köpenskap, af witterhet, bör altså stå öppet för alla, till desz mängden blir samhället skadelig.
Nothing is more our own than the powers of our body and mind; nothing, therefore, would be more reasonable than to be allowed to make a living in a respectable way therewith, to be allowed to practice useful skills and employ knowledge.
To freely make a living from agriculture and manufacture, from crafts, trade, and learning should be open to everyone, until the quantity becomes harmful to society.
§17.1 (§16.1)
MS,
1759, 1792
Från Landet jagas nyttiga arbetare, då lagar ej låta dem, hwilka lyckan ej tilldelt något landstycke, i byar och backstufwor njuta skydd af annat, än lyten och ålderdom, som gör dem nästan orkeslösa.
Useful labourers are chased from the countryside, as the laws do not permit those in villages and huts whom luck has not allotted any piece of land to enjoy protection, otherwise than by disabilities and old age, which makes them almost decrepit.
§17.2
MS
Ty, så snart de wilja följa den så naturliga driften till frihet och blifwa sina egna, måste de fly till städerna, där de lätt få lefwa efter godtycke, eller tjäna med maklighet.
Therefore, as soon as they want to follow the basic natural urge for freedom and become independent, they have to flee to the towns where they can easily live capriciously or be employed in an undemanding job.
1759, 1792
§16.2: Ty, så snart de wilja följa den så naturliga driften til frihet och blifwa sina egna, fly de til Städerna, där de lätt få lefwa efter godtycke, eller tjäna med maklighet.
Therefore, as soon as they want to follow the basic natural urge for freedom and become independent, they have to flee to the towns where they can easily live capriciously or be employed in an undemanding job.
§17.3 (§16.3)
MS,
1759, 1792
Men der, efter Englands och Tysklands sed, hwar och en på landet äfwen kan wara herre i sin hydda, der blifwa många arbetare qwar i sin Fädernesbygd, föröka sin släkt, företaga sig nyttiga näringar, låta leja sig till jordbrukares hielp; och det allt mycket hällre, än att de genom wal af stadslefnaden skulle blifwa ogifta, öfwerdådiga, lättjefulla, för att underhålla de rikas öfwerflöd, omgifwa förnäma wagnar, döda tiden med sömn och liderlighet, och wara till last för sig och för sitt fädernesland.
However, where, as is the custom in England and Germany, everyone even in the countryside can be master of his cabin, there many labourers remain in their native place, multiply, undertake useful trades, let themselves be hired on farms, and all this more preferable than by choosing city life, remain unmarried, be extravagant, indolent, in order to maintain the affluence of the wealthy, crowd the noble carriages, kill time with sleep and lechery and be a burden to themselves and their country.
§18.1–§18.2
(§17.1–§17.2)
MS,
1759, 1792
Till konsters upphjelpande och frihet skulle i synnerhet publika skolor tjäna, der man finge så fort som ens egen flit och begrep hunne, blifwa fullärd i alla slags wetenskaper och handtwerk, samt lika snart erkänd för frimästare i den sak man förstode.
Men antalet af hwart slags idkare borde utsättas efter samhällets behof och nytta.
To the promotion of skills and their freedom, public schools in particular would serve, where one could be fully educated at the pace that one's own diligence and understanding would allow, in all kinds of arts and crafts, and immediately be recognised as a free master in the field one has understood.
However, the number of every kind of occupation should be stipulated according to society's need and use.
§19
MS
Deremot äro wåre slutna Skrån, och lärgåszarnas inrättning, stora medel at underhålla lättja, twång, folkbrist, liderlighet, fattigdom och tidspillan.
On the contrary, our closed guilds and the training of apprentices are great means to sustain idleness, constraint, shortage of people, lechery, poverty and time-wasting.
1759, 1792
§18: Deremot torde försträngt slutna Skrån, och lärogåszarnas långsamma underwisande wara stora medel at underhålla lättia, twång, folkbrist, liderlighet, fattigdom och tidspillan.
On the contrary, too closed guilds and the lengthy training of apprentices probably are great means to sustain idleness, constraint, shortage of people, lechery, poverty and time-wasting.
§20.1
MS
Sjelfwa de så kallade fria konster, äro i Swerige intet fria.
Even the so-called free arts themselves are not free in Sweden.
1759
§19.1: Sjelfwa de så kallade fria konster, äro till äfwentyrs i Swerige intet nog fria.
Even the so-called free arts themselves maybe are not free enough in Sweden.
1792
§19.1: Sjelfwa de så kallade fria konster, äro til äfwentyrs somligstäds intet nog fria.
Even the so-called free arts themselves maybe are not free enough in some places.
§20.2
MS
Annorstädes göra de mera skäl för namnet.
Elsewhere, they more deserve the name.
1759, 1792
§19.2: Annorstädes göra de skäl för namnet.
Elsewhere, they more deserve the name.
§20.3–§20.4
(§19.3–§19.4)
MS,
1759, 1792
I Tyskland får hwar och en offenteligen lära andra, allt hwad han sjelf inhämtat.
Man borde ock antingen straxt hindras ifrån, att göra bokwett till sin hufwudsak, eller ock sedan ej hindras att i frihet lefwa af den oskyldigaste näring.
In Germany, each person is allowed to publicly teach others everything which he himself has learnt.
Furthermore, either one should be prevented from the start from making book-learning one's principal route, or not subsequently be prevented from freely living off the most innocuous trade.
§21.1 (§20.1)
MS,
1759, 1792
Ändteligen är ock det en wigtig rättighet i ett fritt samhälle, att fritt få bidraga till det allmännas wäl.
Finally, it is also an important right in a free society to be freely allowed to contribute to society's well-being.
§21.2
MS
Men skal det ske, så måste samhällets tillstånd kunna blifwa bekant för hwar och en, och hwar en fritt derom få yttra sina tankar.
However, if that is to occur, it must be possible for society's state of affairs to become known to everyone, and it must be possible for everyone to speak his mind freely about it.
1759, 1792
§20.2: Men skal det ske, så måste Samhällets tilstånd kunna blifwa wederbörligen bekant för hwar och en, och en hwar äga tilfälle at därom få yttra sina tankar.
However, if that is to occur, it must be possible for society's state of affairs to become duly known to everyone, and it must be possible for everyone to have opportunity to speak his mind freely about it.
§21.3 (§20.3)
MS,
1759, 1792
Der det saknas, är friheten ej wärd sitt namn.
Where this is lacking, liberty is not worth its name.
§21.4
MS
Krigssaker, och somliga utländska underhandlingar, behöfwa till en tid döljas, och ej komma till mångas wetskap, men ej för rätta medborgares, utan för fiendernas skull.
Matters of war and some foreign negotiations need to be concealed for some time and not become known by many, but not on account of proper citizens however, but because of the enemies.
1759, 1792
§20.4: Krigssaker, och alt, hwaraf utländningar och owänner kunna göra miszbruk, behöfwa til en tid döljas, och ej komma til mångas wetskap, men ej för rätta medborgares, utan för fiendernas skul.
Matters of war and all that which foreigners and enemies may trespass upon/may take undue advantage of need to be concealed for some time and not become known by many, but not on account of proper citizens however, but because of the enemies.
§21.5
MS
Mycket mindre böra fridssaker, och hwad som angår inwärtes wälfärden, dragas undan inwånarenas ögon.
Much less should peacetime matters and that which concerns domestic wellbeing be withheld from inhabitants' eyes.
1759, 1792
§20.5: Mycket mindre böra fridssaker, och hwad som i allmänhet angår inwärtes wälfärden, dragas undan inwånarenas ögon.
Much less should peacetime matters and that which concerns domestic wellbeing in general be withheld from inhabitants' eyes.
§21.6 (§20.6)
MS,
1759, 1792
Annars händer lätt, att endast utländningar, som wilja skada, utforska alla hemligheter genom Sändebud och penningar, men sielfwa landets folk, som böra gifwa tjänliga råd, äro okunniga om det mästa.
Otherwise, it might easily happen that only foreigners who wish harm find out all secrets through envoys and money, but the people of the country itself, who ideally would give useful advice, are ignorant of most things.
§21.7
MS
Deremot, då hela landet är kändt, se åtminstone de uppmärksamma, hwad som gagnar eller skadar, och upptäcka det för alla, der skriffrihet är.
On the other hand, when the whole country is known, at least the observant do see what benefits or harms, and disclose it to everybody, where there is freedom of the written word.
1759, 1792
§20.7: Däremot, då hela landet är kändt, se åtminstone de upmärksamma, hwad som gagnar eller skadar, och uptäcka det för alla, där nödig skrif-frihet är.
On the other hand, when the whole country is known, at least the observant do see what benefits or harms, and disclose it to everybody, where there is a necessary freedom of the written word.
Note: The word ‘nödig’ may also mean ‘reasonable’, but it is mostly used to mean ‘necessary’.
§21.8
MS
Då först kunna allmänna rådslag, styras af sanning och kärlek till fäderneslandet, på hwilkets gemensamma wäl alla enskildtas beror.
Only then, can public deliberations be steered by truth and love for the fatherland, on whose common weal each and everyone depends.
1759, 1792
§20.8: Då kunna allmänna rådslag altid styras af sanning och kärlek til Fäderneslandet, på hwilkets gemensamma wäl alla enskildtas beror.
Only Then, public deliberations can always be steered by truth and love for the fatherland, on whose common weal each and everyone depends.
§21.9
MS, 1759
Gud den allrahögsta, som wårdar menniskjors sällhet, föröke wår Swenska Frihet, och beware den till ewärdeliga tider!
God, the Supreme, who watches over the bliss of men, enhance our Swedish Freedom and preserve it for all eternity!
1792
Gud den allrahögste som wårdar människors sällhet, föröke wår rätta Frihet, och beware den til ewärdeliga tider!
God, the Supreme, who watches over the bliss of men, enhance our proper/just/rightful Freedom and preserve it for all eternity!